[smärtan kommer aldrig försvinna]

Smärtan i bröstet kommer aldrig försvinna, det plågar mig hela tiden så fort jag inte känner något så vara det bara i några minuter för sedan kommer nytt upp igen som plågar mig så hårt som det vore en stor sten som ligger i mitt halva hjärtat som jag har kvar och bara vill trycka ner mig så långt som möjligt tills jag inte orkar mera.
Det verkar som ingen ser att jag lider, jag somnar alltid sent för jag ligger och tänker på mitt värdelösa liv som aldrig kommer bli som förr.
Jag saknar min andra del av mitt hjärta, den del som en viss person tog med sig när den valde att lämna mig själv.
Inatt fick jag besök av Bestefar, gud jag saknar honom när han levde så var allt bra. Mamma mådde bra, jag var den glada flickan som alltid log men när han dog så insåg jag att alla kommer dö, det var då döden blev en stor vän till mig.
Bestfar övertalar mig varje gång om att jag ska kämpa för han vet att jag klara det, han ser ner på mig varje dag och ger mig kraft fast jag vill inte ha den, jag vill att han ska ge den till mamma istället för hon behöver den mer än jag.
R.I.P Bestefar (L)
Mitt liv rullar på än idag....