Kroppen säger gå till skolan men själen skriker av smärta & vill inte gå någonstans.
jag tvingar mig själv, jag vet inte om jag orkar mera efter allt som hänt, det är inte jag som skriver det är någon annan än jag..det är smärtan i kroppen som skriver inte jag.
Jag vill inte inse att jag mår dåligt, jag vill vara den glada lyckliga flickan som alltid ler fast det kommer kanske aldrig hända  igen om ingen inser att jag inte orkar höra allt skit snacka...
jag vill kunna bli älskad igen, som jag en gång blev men det är svåra tider nu för ingen vill ha en ledsen filcka..







puss&kram // marie