jag hade det super bra i 10månader, med en underbar kille. jag var glad varje dag även fast vi bråka. jag förlovade mig med honom efter 3 månader så nu vet alla varför jag hade en ring på fingret.Det gjorde jag för att  jag vill verkligen ha honom för resten av mitt livet men han mådde dåligt pågrund av avståndet. när han lämna mig försvan halva mitt hjärta, halva mitt liv just den delen som alltid var glad. han gjorde sönder mig och jag trodde att jag hade läckt men det
var inte så för jag sitter här och gråter o tänker på honom ännu en kväll.
jag kan inte hjälpa det men jag saknar honom vart jag än går, jag blir påmind om honom över allt här i kungälv, vi var mest hos mig. jag ser bilder i huvudet när vi gick hand i hand och var glad. jag kan knappt vara i centralen i gbg för det påminner honom , jag har suttit och gråtit inne på centralen för jag inte klarat av
smärtan i mitt bröst, elelr saknaden efter honom, jag vill ha honom igen men han vill inte svara när jag ringer /smsar. han sa att han aldrig skulle lämna mig, att han alltid skulle finnas där som en vän för mig för han vet hur jag mår , han vet hur jag är . han kände mig jämfört med alla andra. jag låg hellre inne en fredag kväll än att gå ut. nu går jag ut för att försöka glömma honom men det går inte!!!!
text om Patrik Håkan Lundberg av Marie Unger.
10 julia 2009 är ett datum jag alltid kommer ihåg, för det var då det blev vi men den 3 maj 2010 valde du att gå din väg och när du väl gick så tog du även med dig mitt hjärta..
9 oktober 2009 var det datumet jag bestämde mig för att vissa att jag verkligen ville leva med dig men det höll bara till den 3 maj 2010



Zebbe fan ta dig....du har påminnt mig om att jag inte kommer lyckas med kärleken!!!