sorgen i hjärtat försvinner aldrig

Patrik Håkan Lundberg, född 1992 den 13 december...
Han är lyckligt barn, han har en underbar familj, han har sina vänner.
Han träffade tjejer, blev utnyttjad som fan sen träffar han mig, säger att jag är hans första största kärlek. Gud jag blir hur lycklig som helst över att någon faktisk gillar mig för den jag är så jag ger mig in i ett förhållande den 10juli 2009 fast detta förhållandet hade  ca 36mils avstånd. fast jag tänkte kämpa för att få ha kvar någon så underbar som honom, han älskade faktisk mig och att säga dem tre orden är starkt. Vi träffades flera gånger här i Göteborg och Kungälv, tills jag fick åka till honom. jag var sjukt nervös, jag visste inte hur jag skulle uppföra mig men han lugna ner mig och sa att jag skulle vara mig själv. Så jag gjorde som han sa, och familjen gillade mig och jag gillade dem men dem släppte in mig i familjen, jag blev en i familjen Lundberg I Vimmerby. Jag älskade att åka till honom för då kunde jag släppa allt här hemma och bara fokusera på honom. Han åkte till mig varannan helg i ca 10månader, gud jag har aldrig varit så lycklig som då.
han ville åka till mig på min födelsedag den 30april 2010 men jag lätt han inte göra det för hans syskon skulle komma hem, så jag sa att han skulle vara med dem istället. Han gjorde som jag sa men det han inte visste var att jag åkte upp helgen innan för att överraska honom. Jag hade pratat med hans mamma och vi planerade allt, hon skulle hämta mig vid bussen. Han blev såklart hur glad som helst. vi hade en underbar helg men det jag inte visste var att det var sista gången jag någonsin skull få se honom och höra honom säga :
- jag älskar dig Marie.
Jag åkte hem, vinkade till honom och han vinkade till mig, och det var sista gången jag såg honom i ögonen..
Min födelsedag kom, något trilla ner i min brevlåda och där låg ett present kort på 300kr på Guldfynd, jag började gråta av lycka för jag visste vad jag skulle köpa fast jag skulle vänta.
Sen 3 hela dagar efter min födelsedag händer det jag inte ville skulle hända, han och jag bråkar via telefon och han gör slut! Jag föll flera tusen meter ner i mörkt håll, jag sprang bort till Frida och Julia, grät som en stor unge som förlorat sin napp/snutefilt, jag hade förlorat min kärlek som jag älskade så mycket.
Han ville inte längre ha med mig att göra, han ville leva sitt liv helt själv.
Det ni kanske inte visste var att jag var förlovad med honom, i ca 7månader. Ja, vi förlovade oss efter ca3 månader, det är sjukt men jag älskade honom och han sa iaf att älskade mig. Men nu idag vet jag inte vad jag ska tro för jag trodde att jag hade klarat av att klättra upp men jag har bara kommit ännu längre ner i djupet och kommer nog aldrig upp. Många gånger tänker jag:
- skulle jag bli lycklig om han tog tillbaka mig ? eller om han sa att han älskade mig igen?
Jag får bara en klump i halsen som bryter ut på kvällarna, och det händer var och varannan kväll/natt, jag kan inte hjälpa hur jag mår..
Jag vill kunna vara lycklig igen men det kommer tyvärr aldrig hända igen.
Jag kommer leva som en olyckligt flicka i mörkt stort håll !!!


Kommentarer
Postat av: Anonym

försök tänka på vad du är värd :)

du kommer inte kunna må bra om du tänker, jag kommer aldrig bli lycklig. Fokusera på vad du gör JUST NU, om du tillexempel ska till tandläkaren imorgon, och du har tandläkar skräck, Tänk inte på det dagen innan, tänk på det samma dag det händer. Det kallas lev i nuet, tänk på allt bra och roligt DU har gjort under dagen,fundera och skriv en lista på saker du skulle kunna göra för at känna dig lite bättre. Skriv vad som helst ! kanske vill du klippa dig & färga håret ? kanske vara 18 år ? flytta hemifrån ? och skriv bara positiva saker ! inget som liksom får dig må dåligt , som tex '' jag vill dö'' och så försöker du göra dom sakerna. Skriv upp saker du vill göra, bara positiva och inget som handlar om Patrik, skriv allt på ett papper, som du skulle vilja säga till honom. Hur mycket du älskade honom, hur mycket du hatar honom, skriv ner ALLTING som du har på hjärtat som handlar om honom, som ett brev till honom, fast du skickar det inte, för då har du sammanfattat allting, och sen när du känner att du tänker på honom och blir ledsen, gå ner till nån förälder och prata om något, kanske kan ni bestämma nått kul som ni kan göra? bio, shoppa, ut å äta ?

jag hoppas verkligen du mår bra snart, kämpa. jag vet att du klarar det ! jag tror på dig !

du är en stark tjej , tänk på hur mycket du har klarat hitills, och du lever än idag :)<3

2010-11-17 @ 17:44:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0