från första andetaget med dig var allt helt underbart, jag kunde andas hur lätt som helst med dig vid min sida.
jag gick på moln och jag var hur lycklig som helst tro mig eller ej men jag kunde ta mer skit då än nu, jag kunde ta allt för jag visste att du fanns vid min sida och älskade mig.
jag kände mig älskad och betydelsefyld för någon här i världen och det var DU!
men du väljer att gå vidare på en annan väg helt själv utan mig vid din sida, du tog med dig en del av mig som har blivit ett tom rum och du vill inte ge tillbaka delen. Du vill bara se mig lida som ett litet barn som har ont, du vill inte se mig glad och lycklig igen. Du vill se en ledsen flicka som försöker och försöker men varje gång faller tillbaka..

Fan trodde jag kunde klada detta men det gjorde jag visst inte, förlåt alla!!
Förlåt för allt jag gjorde, förlåt att jag inte funntis där för er när ni verkligen behövt mig.
Jag vill finnas för er men jag mår inte bra, jag kan må i några dagar men sen spricker det totalt och jag brister ut i gråt och panik...