jag borde skämmas
Hejhej
förfan , förtjänar inte detta någonstans. varför lyckas jag alltid sabba allt? men sen blir jag alltid räddad i sista sekunden , jag vill bara somna in fast alla säger bara nej nej!! Men tänker ni inte på mig någon gång, jag kanske behöver att dö för att världen ska bli bättre för det kommer den bli. Allt som har med självmord att göra snurrar runt i mina tankar, jag kan inte hjälpa det någonstans. Jag vill inte ha dem där fast ändå är skönt att dem är där för då slipper jag känna några andra känslor.
Jag har varit riktigt kär en enda gång och jag saknar den tiden när jag van killen, jag van hans hjärta. Trodde aldrig att jag skulle falla så lätt men sen försvann han och det tog sin tid att komma över honom men jag lyckades med hjälp. En av dem alla som hjälpte mig har jag lyckats få känslor för. Jag vet om allt om honom tror jag, han vet allt om mig minsta lilla detalj. Han lyckas jämt få mig glad för han vet hur han ska få mina läppar att le.
Igår gick jag över gränsen för svartsjuka om man kan kalla det för de, jag kan inte hjälpa det. Jag vill inte vara sur på honom. Jag vill bara hans bästa och inget annat. Jag vill se han vara glad, lycklig och må bra. Fast ändå lyckas jag bli sur på honom och göra honom sur på mig. Så det slutar illa, jag måste få bort honom från mitt hjärta, jag vill inte ha känslor för en någon så nära vän. Jag vill ha kvar min vän!! Inget annat än vän fast hjärtat säger något mer än vän, jag skulle behöva någon som verkligen älskar mig fast det kommer aldrig hända. Ni vet säkert själva hur det är att ha dåligt självförtroende och sen försöka få en kille att falla fast för mig har det bara funkat 1 gång. Jag vet att jag aldrig kommer lyckas få någon att falla igen..Så jag kan säga här och nu, jag mår sjukt dåligt på grund av så mycket i mitt liv som inte stämmer ex , kärlek, vänner och familjen. Jag kan knappt gråta framför min mamma utan att få skit för just det men mamma kan gråta framför mig och tro att kommer trösta henne. Jag vill fan det men hon tröstar aldrig mig så varför ska jag trösta henne för? Hon är den vuxna här inte jag fast ibland undrar jag om det är hon som är barnet.
ha en bra lördag kväll nu.
förfan , förtjänar inte detta någonstans. varför lyckas jag alltid sabba allt? men sen blir jag alltid räddad i sista sekunden , jag vill bara somna in fast alla säger bara nej nej!! Men tänker ni inte på mig någon gång, jag kanske behöver att dö för att världen ska bli bättre för det kommer den bli. Allt som har med självmord att göra snurrar runt i mina tankar, jag kan inte hjälpa det någonstans. Jag vill inte ha dem där fast ändå är skönt att dem är där för då slipper jag känna några andra känslor.
Jag har varit riktigt kär en enda gång och jag saknar den tiden när jag van killen, jag van hans hjärta. Trodde aldrig att jag skulle falla så lätt men sen försvann han och det tog sin tid att komma över honom men jag lyckades med hjälp. En av dem alla som hjälpte mig har jag lyckats få känslor för. Jag vet om allt om honom tror jag, han vet allt om mig minsta lilla detalj. Han lyckas jämt få mig glad för han vet hur han ska få mina läppar att le.
Igår gick jag över gränsen för svartsjuka om man kan kalla det för de, jag kan inte hjälpa det. Jag vill inte vara sur på honom. Jag vill bara hans bästa och inget annat. Jag vill se han vara glad, lycklig och må bra. Fast ändå lyckas jag bli sur på honom och göra honom sur på mig. Så det slutar illa, jag måste få bort honom från mitt hjärta, jag vill inte ha känslor för en någon så nära vän. Jag vill ha kvar min vän!! Inget annat än vän fast hjärtat säger något mer än vän, jag skulle behöva någon som verkligen älskar mig fast det kommer aldrig hända. Ni vet säkert själva hur det är att ha dåligt självförtroende och sen försöka få en kille att falla fast för mig har det bara funkat 1 gång. Jag vet att jag aldrig kommer lyckas få någon att falla igen..Så jag kan säga här och nu, jag mår sjukt dåligt på grund av så mycket i mitt liv som inte stämmer ex , kärlek, vänner och familjen. Jag kan knappt gråta framför min mamma utan att få skit för just det men mamma kan gråta framför mig och tro att kommer trösta henne. Jag vill fan det men hon tröstar aldrig mig så varför ska jag trösta henne för? Hon är den vuxna här inte jag fast ibland undrar jag om det är hon som är barnet.
ha en bra lördag kväll nu.
Kommentarer
Trackback
